AIK har de senaste dagarna sålt ytterligare två av fjolårets högt betalda guldspelare. Båda spelarna, Bojan Djordic och Martin Mutumba, har berättat samstämmiga historier om att de tvingats bort:
- Han (Alex Miller) sade att vi skulle säljas och då känner du dig inte betydelsefull överhuvudtaget. Det kan nog vilken normal människa som helst intyga. Vi hade vårt möte igår men redan efter torsdagens träning hade Jens (Andersson fått grönt ljus från honom att om det kommer ett bud på killarna så sälj dem, säger Djordic till Aftonbladet.
- Det var helt Millers beslut att sälja oss. Jag ville stanna men det gick inte. Han (Miller) kallade mig waste, säger Mutumba till samma tidning.
Spelarnas historia backas även upp av deras nya klubb, ungerska FC Videotons klubbdirektör Alexander Berze som berättar att man fick erbjudande om spelarna från en agent och aldrig sett spelarna spela live.
Att initiativet till försäljningarna tagits av AIK, som via agent, förmedlat intresset till FC Videoton är klarlagt genom dessa tre personers uttalanden. Och hur skulle det egentligen annars gått till? Det är osannolikt att spelarna drömt om att spela i Ungern. Det är föga troligt att FC Videoton drömt om att köpa dem. Det mest troliga scenariot är snarare att AIK velat göra sig av med höga lönekostnader och via en agent sålt in dem för en relativt låg prislapp till FC Videoton.
Problemet med Djordic och Mutumbas uttalanden är att de lägger allt fokus på den nya tränaren Alex Miller. Det är naturligtvis vansinne. Miller berättar själv för samma tidning hur han rådfrågat sportchef Jens Andersson och ytterligare en person om hur han borde ställa sig till ett eventuellt bud på Djordic och Mutumba. Redan här bekräftar Miller indirekt att det är AIK:s styrelse som tagit initiativ till försäljningen. För varifrån kommer egentligen frågan om ett "eventuellt" bud om inte den egna styrelsen? Alltså har Djordic och Mutumba helt rätt i sak.
När Miller väljer att rådfråga styrelsen om eventuell försäljning lämnar han i praktiken över beslutet till dem. Att en ny tränare efter bara någon vecka på jobbet skall gå emot entydiga rekommendationer är osannolikt. När beslutet så är taget återstår bara för Miller att försvara det in absurdum.
Det är lätt att hävda att "Bojan ljuger", eftersom han faktiskt har helt fel när han skyller allt på Miller. Att Djordic (uppbackad av Mutumba och Berze) däremot talar sanning om varifrån initiativet till försäljningarna kom, kommenteras vare sig av tränare Miller, sportchef Andersson eller någon annan inom AIK idag. Märkligt nog tycks journalisterna inte ens pressa dem med frågan. Istället talar nu alla om den formsak där Djordic självklart har fel. Initiativet kom inte från Miller. Det blir ett tacksamt öppet mål, där de som förblindande av sportsliga framgångar körde AIK:s ekonomi i botten, nu tar chansen att ge sig på den frispråkige Djordic. Samtidigt undviker man noggrannt sakfrågan om varifrån initiativet kom.
AllsvenskanPosted by Martin Alsiö Fri, March 12, 2010 01:23:31 Andra veckans arbete på boken är snart till ände och tre saker står tydliga för mig för närvarande.
Ett: Det är precis så stimulerande och kul att skriva om "Allsvensk Fotboll 100 år (1910-2010)" som jag misstänkte innan start.
Två: Publiksnitten & -graferna tar en väldig tid, är knöliga att få bra, men blir väldigt vackra när de väl är färdiga.
Tre: En väldans massa spännande material kommer inte få plats i boken, så det finns gott om uppslag över till den som i framtiden vill skriva mer om Allsvenskan.
I helgen skall jag börja med det första kapitlet på den allmänna översikten, samt skriva klar mitt paper inför Malmö-konferensen i april. Skönt att man har en så förstående och ömsint fästmö som står ut med all fotboll, fotboll, fotboll. :-)
LedarskapPosted by Martin Alsiö Mon, February 08, 2010 00:05:23 Jag har haft det tvivelaktiga nöjet att få erfarenheter av mobbning på sistone. Tre av mina f.d. ledarkamrater i fotbollslaget har under flera år ägnat sig åt upprepande trakasserier, psykningar & taskiga skämt om en annan lagkamrat. (En av dem kör även samma nedlåtande ledarstil mot flera spelare)
Jag och en annan ledare har tillsammans protesterat mot denna usla ledarstil, som med ett enda ord kan sammanfattas "MOBBNING", under hela förra säsongen. (Den som känner sig osäker på definitionen av ordet kan läsa mer om vad Arbetsmiljöverket skriver här, eller engelska Wikipedia här)
Som svar på detta valde mobbartrion att sparka både mig, min ledarkollega och vår mobbade lagkamrat. Ur ledningen. Ur spelartruppen.
Det behöver kanske inte sägas att det inte finns någon demokratisk organisation, vare sig inom idrotten eller utanför, där halva ledningen kan välja att sparka den andra halvan. Och om en ledning nu vill se personella förändringar kan sådana förstås inte ske utan analys & diskussion inom hela ledningsgruppen. Inget sånt i detta fall.
Ut med den mobbade och de två som försvarar honom alltså. Och vad ersätter vi då dessa med?
Ingenting. Absolut ingenting.
Istället talar en av mobbarna om att trappa ner på sitt engagemang i laget och att han kommer prioritera ett annat lag istället. En annan av dem säger själv att han inte vill vara ledare, inte vill hålla på med seriösa träningar och absolut inte vill peta någon ur laget, eftersom han själv haft hemska upplevelser av att bli petad som yngre. (Att peta andra tycks dock inte lika svårt för honom)
Återstår så alltså mobbarledaren själv. Denne skall nu leda klubbens båda lag, träningar, all administration själv - istället för den sextett som skötte olika uppgifter förra säsongen.
Inget av det här skulle dock vara möjligt utan stor tyst massa. En massa som väljer att vara tysta när deras lagkamrater trakasseras. Som väljer att titta bort när en lagkamrat mobbas. Som bara vill spela fotboll och glömmer bort att man då behöver ett lag av medspelare att spela med.
Först tog de Stämningshöjaren, men jag protesterade inte för jag var inte rolig. Sedan tog de den Stridbare, men jag protesterade inte för jag var inte bråkig. Därefter tog de Ledaren. Jag sade ingenting för jag var ju ingen ledare. Sedan tog de den Tveksamme, och nu protesterade jag verkligen inte för jag var ju tvärsäker - jag ville ju bara lira fotboll utan tjafs. Slutligen kom de för att ta mig, och vid det laget fanns det ingen kvar som kunde protestera.
Att agera publikPosted by Martin Alsiö Fri, December 04, 2009 00:39:56 Det har varit väldigt nära flera gånger. Idag fredag avgörs om min ansökan till CIF (Centrum för Idrottsforskning) kommer att beviljas anslag till forskning om "Publikbeteende i nordisk elitfotboll åren 1874-2009".
Hela året har på sätt och vis varit en enda lång marknadsföring, av fotbollspubliken, för att en stor internationell & historisk avhandling behövs. Allt från ...protesterna mot AIK-ledningen som tvingade bort hela tränarstaben, sportchef och VD, ...till att flera elitklubbar ordnade hemliga träningsmatcher för att slippa sin egen publik, ...till de riktade attackerna mot Örgrytes tränare, Djurgårdens sportchef, hela Hammarbys ledning, ...till ytterligare upprepade lögner från Landskronas ledning till supportrarna om hur gärna man ville ha kvar sin tränare (bara för att sparka denne så snart säsongen var över), ...till planinvasionen på landets modernaste arena i fotbollens gamla huvudstad, ...till planinvasionen på landets äldsta arena i staden som både Gud och fotbollen glömde.
Den gode huliganforskaren Aage Radmann vid Malmö Högskola tvekade inte att utse denna säsong till den värsta någonsin, vad gäller publikoroligheter i svensk fotboll, när jag träffade honom för några veckor sedan.
Jag har en del förklaringar till varför det ser ut så här i Sverige. Och även varför det inte ser ut så här i Norge. Och jag har - tillsammans med mina associates - förstås även del idéer om hur man kan tänka och hantera problemen.
Frågan är bara...är detta något som staten (och CIF) vill lägga pengar på att lära sig förstå och hantera? Eller ska vi fortsätta ner genom våldsspiralen och hoppas att det ordnar sig av sig självt? Ge mig pengar till fyra års doktorsstudier i ämnet så fixar jag detta. :-)
Att agera publikPosted by Martin Alsiö Mon, November 09, 2009 14:19:49 Efter två helger med lika många planinvasioner (Nygamla Ullevi & Stockholms Stadion) uttalar sig SvFF:s Licensnämnds ordförande, Khennet Tallinger om fenomenet i dagens Aftonbladet. Han säger:
– Det är därför vi har rigorösa bestämmelser, för att hindra sånt här. [...] Det ska inte, får inte hända. Just såna här idiotdåd, eller vad man ska kalla det, är alltid lika svåra att skydda mot. Det finns inget logik.
Samma dag säger Lars-Åke Lagrell i Expressen:
- Om jag hade någon patentlösning på det här problemet så hade jag givetvis använt den.
Och här sitter lilla jag halvvägs in i en rejäl grundforskning om hela problemet i ett såväl internationellt som lokalt perspektiv. Med hur många idéer för lösningar som helst. Inte bara i mitt eget huvud - utan också i andras. Jag har utvecklade kontakter med Sveriges och några av Världens bästa fotbollshistoriker.
Det finns en ganska enkel logik. När man väl upptäckt den, det vill säga. Om man inte vill se, eller inte gjort efterforskningarna, är det förstås oerhört mycket svårare.
Men idag biter jag mig i tungan. Det behövs mer pengar för att kunna slutföra forskningen om publikbeteende i Nordisk elitfotboll. Finns det någon därute som vill lösa de här problemen?
I så fall kan Du sponsra mig & mina tre handledare när vi fortsätter forskningen våren 2010.
PersonligtPosted by Martin Alsiö Thu, October 22, 2009 07:59:53 Jag har gått in i en period med några härliga, tidiga dagar innan det bär iväg till Riksarkivet med alla dess skatter för en fotbollshistoriker. Jag följer elitklubbarnas (två högsta divisionerna) publiksnitt genom tiderna. Från dags datum långsamt bakåt i historien. Igår nådde jag 1971 och idag hoppas jag nå 1959. Sedan kommer det gå något långsammare, men det är fullt möjligt att beräkna publiksnitt per säsong och lag hela vägen tillbaka till 1910. Och då tänker jag förstås göra det.
Efteråt träffade jag en ny förläggare igår och passade på att snabbt presentera mina två bokprojekt, "Allsvenskan 100 år" och "Fotbollskamrater" för honom. Han bad mig skicka några utkast, just nu ligger texterna ute hos ett av mina bollplank, så det ska bli spännande att skicka in om några veckor. Jag är inte nöjd med tempot hos Strömbergs, så det är dags att se över andra alternativ.
Dessutom har jag sålt in några riktigt roliga artiklar på två nya ställen. Kan bli ett tredje nytt nästa vecka om allt går i lås. Livet leker riktigt roligt just nu - får inte glömma att njuta. :-)
LedarskapPosted by Martin Alsiö Thu, October 15, 2009 11:26:14 Den kloke kreativitetskonsulten Fredrik Härén säger att det tyvärr ofta bara finns två sätt att åstadkomma varaktig förändring (eller hållbar utveckling som den klimatsmarte skulle säga).
a) en väldigt stark ledare som förmår locka andra nyckelpersoner med sig b) en rejäl kris som gör att alla inser att något måste förändras.
Och historien ger honom rätt. Utmaningen för varje person eller organisation är att göra förändring till något naturligt, något som skall ske hela tiden, skapa en törst på nya lösningar och möjligheter.
När det svenska damlandslaget nu gjort fiasko i EM och herrlandslaget missat kvalet till VM står det klart för alla att Svenska Fotbollförbundet (SvFF) befinner sig i en kris och att något måste förändras.
I en värld som förändras och utvecklas i allt snabbare takt har SvFF valt att kontra med ett mer kontinuerligt ledarskap än organisationen någonsin haft tidigare. Ordförande Lagrell har suttit på posten i 18 år - sedan tiden före Internet, före både spelaren Martin Dahlin & agenten Martin Dahlin, före Champions League och TV-avtal.
Känner han fortfarande att han utvecklas tro? Och framför allt - utvecklar han fortfarande svensk fotboll?
De viktigaste områdena för SvFF att utvecklas på framöver är, enligt mig:
Supporterfrågan. Lagrell hävdar fortfarande efter alla år att alla supporterfrågor och särskilt våldsproblematiken är ett samhällsproblem, som inte SvFF har någon del i. Samtidigt har man utsett matchdelegater som undlåter att rapportera om en banderoll hyllandes polismördaren Jackie Arklöv, för att istället rapportera om en banderoll som uppmanar att släppa Dawit Isaak fri från fängelset, där han suttit i 8 år utan rättegång! Det har alltid funnits ett samband mellan fotbollen & våldet, men den som inte vill se det kommer heller aldrig att förstå - och den som inte förstår kan förstås aldrig utveckla samarbetet med supportrar och skapa nya vägar.
Ett modernt ledarskap. Förbundskapten Lars Lagerbäck har fått klä mycket skott för SvFF:s gammelmodiga ledarskap. Samtidigt är han bara anställd och företräder den styrelse som fortfarande efter alla år väljer in gammelgubbar med samma gammelmodiga syn på utveckling. Kvinnor, ungdomar och invandrare lyser med sin frånvaro i SvFF-toppen som en direkt konsekvens av att Lagrell betonar kontinuitet i ledarskapet. Om det finns några grupper med nya, spännande idéer borde de uppmuntras istället för att ställas utanför.
Arenafrågan. Är tyvärr fortfarande lika aktuell i hela landet som den var för 10 eller 20 år sedan. De nya kommunala arenorna har hittills bara genererat ökade hyreskostnader för klubbarna och minskad publikkapacitet. Den enda privata aktör som SvFF lyckats locka till samarbete är skandalomsusade Swedbank. Är inte det ett gigantiskt underbetyg, så säg? Samtidigt väljer Lagrell att satsa på en kampanj som skall ge Sverige ett nytt EM-arrangemang, men blundar för att vi nu inte längre har en enda arena som sväljer de 50 000 som UEFA kräver att minst tre arenor skall ta.
Vi har en unik chans att ur den här krisen förändra svensk fotboll till något nytt. Tar vi den? Eller ger vi gammelgubbarna chansen att skjuta upp de viktigaste frågorna ytterligare några år?
Att agera publikPosted by Martin Alsiö Tue, October 06, 2009 01:01:50 Jag har länge förvånats över hur många svenska fotbollsledare tycks ha oerhört svårt att hantera kritik. Vill inte lyssna, vill inte kommentera, diskutera eller förändra. Och även om det lyckligtvis inte gäller alla, så är det uppenbart för oss som följer utvecklingen nära att oviljan att delta i kreativa samtal är den viktigaste anledningen till att svensk klubbfotboll tappar mark gentemot övriga världen.
Naiv som jag är, har jag hoppats att de livfulla supporterföreningarna skulle ta upp detta tema och driva i moderföreningarna. Efter allt som hänt inom supporterleden i år, måste jag nu ge upp min förhoppning inom överskådlig framtid.
Efter att ÖIS-fans hotat lagets tränare och vandaliserat dennes hus, DIF-fans vandrat in på planen i syfte att stoppa matchen, följt av att ännu fler DIF-fans genomför tysta kvartar, tar nu Hammarby-fansen upp striden om att bli årets mest korkades fans genom en massa internt bråk, hylla en polismördare, vandalisera sin egen supporterbuss, mordhota sin egen nytillsatta ordförande och sen...till råga på allt gå ut och försvara dumheterna!
Signaturen "Johan" klickar runt mellan flera sajter, hävdar att han gått på allsvensk fotboll varje vecka sedan 1977 (vilket naturligtvis är lögn, då ingen allsvensk fotboll spelas i över hälften av årets veckor) och vidare att kvällstidningarna blåst upp en storm i ett vattenglas. Det förefaller väldigt märkligt att denne "Johan", trots sin koketterande erfarenhet av allsvensk fotboll, inte tycks ha ägnat en tanke åt vad som händer på läktarna år efter år efter år.
Bajen Fans ordförande Daniel Sundqvist säger å ena sidan att han tycker ordförande Thorsells beslut att avgå var "ett bra beslut", samtidigt som han inte vill försvara hoten. Sundqvist motiverar sitt ställningstagande (som ju de facto ÄR ett försvar av hoten) med att han ogillade Thorsells beskrivning av att våldsamma fans inte är några "riktiga supportrar" till Hammarby IF. Sundqvist vill inte att någon enskild person skall bestämma vem som är bajare eller inte - men drar sig själv inte för att göra exakt detta, när han säger att "Thorsell har med sådana uttalanden inget i Hammarby att göra".
Det verkar som fansen alltmer anammar samma hopplösa karaktärer som de klubbledare de säger sig vilja förändra. Sådan herre - sådan hund.
Malmö är som vanligt upp-och-nedvända-världen jämfört med resten mot Sverige. Där har husse & Hasse mobbat bort hunden i förebyggande syfte. Nu är de lika ensamma som hundarna på Söder.
AllsvenskanPosted by Martin Alsiö Sun, October 04, 2009 19:45:50 Medan storklubbarna åter samlas i botten av Allsvenskan, samlar några av samtidens större krönikörer tankar om att antalet lag i högsta serien "borde" justeras.
- Hur man än ser på det fungerar inte en svensk förstaliga med bara ett stort Stockholmslag. Publiksiffrorna och tv-intäkterna handlar inte om 12, 14 eller 16 lag. De beror på vilka lag som är framgångsrika, skriver Aftonbladets Stefan Alfelt.
- Problemet är att grundproblemet ligger någon annanstans. Allsvenskan skulle aldrig ha utökats till 16 lag. Fjorton räckte bra. Nu har vi fler dåliga matcher inom loppet av kortare tid. Inte konstigt att publiken sviker, skriver Sydsvenskans Anja Gatu.
Historiskt sett är sambandet mellan konkurrenskraftig svensk toppfotboll och högt publiksnitt direkt uselt. Tvärtom finns ett tydligt samband mellan när svenska klubbar är som bäst internationellt och när publikssnittet är som lägst. Omvänt hänger högt publiksnitt hänger istället samband med flera jämna lag och lägre kvalitet på spelkvaliteten.
Det är ett återfall till den gamla numerologin när de stora krönikörerna börjar fantisera om att justera antalet allsvenska lag, i syfte att en viss sorts klubbar ska spela med där. Och numerologi är långtifrån fakta och rationella samband.
År 1910 - 8 lag År 1911 - 9 lag År 1912/13-1913/14 - 6 lag År 1914/15 - 5 lag År 1915/16-1916/17 - 6 lag År 1917/18-1919/20 - 0 lag År 1920/21 - 10 lag År 1922/23-1972 - 12 lag År 1973-1981 - 14 lag År 1982-1990 - 12 lag År 1991-1992 - 10 lag År 1993-2007 - 14 lag År 2008-2009 - 16 lag
AllsvenskanPosted by Martin Alsiö Mon, September 07, 2009 13:07:24 Jag läser i ett inlägg på Osynliga Handens fenomenala blogg där signaturen KFF skriver att "AIK måste vinna SM-guld i år, annars blir det ett bistert 2010."
AIK har en a) väsentligt sämre trupp när man vann senast 1998, b) ett ekonomiskt driftsresultat som i bästa fall kan beskrivas som "mycket oroande", samt c) en mycket svår arenafråga kvar att lösa.
Dessa tre problem skulle naturligtvis vara spännande utmaningar för en driftig och kompetent ledning. Tyvärr har ledningen hittills visat stora problem att lösa ens de egna personalfrågorna, vilka förstås är helt grundläggande för om man ska kunna göra något bra av de tre större, ovan nämnda.
En långt utdragen process under hela hösten 2008 gjorde att man klantade bort klubbens två mest hängivna tränare i form av Rickard Norling och Nebosja Novakovic, samt sportchefen Ola Andersson och vd Charlie Granfelt. I år har man fortsatt med att under hela sommaren rea ut anfallaren Ivan Obolo till vem som helst som vill ta över hans lön...
Är det så här en svensk storklubb anno 2009 värdesätter och hanterar sin egen personal?
I så fall är ett turligt allsvenskt guld eller cuptitel mycket litet värt.
Och 2010 kan bara bli bistrare för klubben, med eller utan titlar i bagaget.
ÖvrigtPosted by Martin Alsiö Sun, August 30, 2009 00:59:12 Medan de stora bloggarna i fotbollsvärlden ägnar sig åt de stora ligorna, eller åtminstone åt de ligorna som har coolast supportrar eller världens längsta försäsong...gör jag ett besök på fotbollens bakgård.
DM-turneringarna har rullat av och till sedan 1905 och har varit dödsdömda av idrottsmedia sedan 1920-talet i de flesta landskap. Distriktsförbunden gör sällan någon marknadsföring av turneringarna och när de väl gör det, är den inte mycket att hurra för.
När vi jobbade med SvFF:s 100-årsbok för några år sedan tog jag fram samtliga distriktsmästare på seniornivå genom tiderna. Sedan dess försöker jag uppdatera.
Bland årets DM-mästare hittar vi Notvikens IK (Norrbotten) som tagit hem titeln både på herr- och damsidan 2009. Luleå-klubben dubblar därmed sin tidigare skörd av DM-titlar som bestod av en enda herrseger för exakt 30 år sedan.
I Östergötland har DM-finalen mellan den lilla studentföreningen FC Innerstan (Linköping) och stora elitlaget IFK Norrköping ännu inte spelats, men lär bli en häftig historia den 1 oktober (jo, jag funderar starkt på att åka ner).
Och hur det än går har den modiga div 6-klubben (som aldrig varit högre än sexan) redan säkrat en plats i nästa års Svenska Cupen...
LedarskapPosted by Martin Alsiö Thu, August 27, 2009 00:51:51 Jag såg den förre AIK-tränaren Rickard Norling genom fönstret när jag satt och väntade på min försenade lunch idag. Han hade odlat helskägg och gick som vilken vanlig man som helst på stan, kryssandes mellan andra vanliga människor i trängseln och med en söt liten tjej/flickvän/fru som banade väg.
Norling var den förste tränaren på över 20 år som AIK förlängde kontraktet med efter att ha tränat klubben från Superettan till en andraplats i Allsvenskan åren 2005-2006. Då skrevs ett helt osannolikt femårskontrakt, som bröts av AIK efter 2008 på förutsägbart skandalöst vis. Om kontraktet fullföljts skulle han blivit den som suttit längst på posten som AIK-tränare i streck någonsin.
AIK:s längsta tränarepoker Rolf Zetterlund 6 år (1981-1986) 1 allsvenskt guld, 1 cupguld Pär Kaufeldt 6 år (1935-1940) 1 allsvenskt guld, 0 cupguld Istvan Wampetits 4,5 år (1944-1948) Rickard Norling 4 år (2005-2008), seriesegrare i Superettan Jens Lindblom 4 år (1971-1974) Pär Kaufeldt 4 år (1952-1955) Vaclav Simon 4 år (1940-1944)
Trots att AIK ståtar med 7 allsvenska guld och 13 cuptitlar finns i detta fall inget samband mellan en lång tränarepok och många titlar. I en klubb som AIK har tränarens roll & makt alltid varit mindre än i andra klubbar.
AllsvenskanPosted by Martin Alsiö Wed, August 26, 2009 13:46:32 Två texter hos Aftonbladet fångar mina trötta ögon efter några dagars stenhårt tabellslit.
Den ena är Henrik Lundgrens försiktigt positiva artikel från BK Häckens storseger mot IF Brommapojkarna (5-1) och hur laget just nu är formstarkast i hela Allsvenskan.
I en tid när Allsvenskans traditionella storklubbar byter taktiskt upplägg med varje transferfönster och där ingen långsiktig strategi överlever en framgång är de mindre klubbarnas utveckling den i mitt tycke klart mest intressanta.
Fotbollshistorikern Torbjörn Andersson visar i sin kommande två volyms
bok om svensk elitfotbolls utveckling 1950-2000 hur nästan alla viktiga
utvecklingssteg först tagits av någon mindre klubb, för att sedan - när något visat sig fungera - anammats även av de traditionella storklubbarna.
Det är därför hoppet om en hållbar utveckling för svensk fotboll står till mindre klubbar som BK Häcken. Här finns en sund ekonomi, spännande ungdomssatsning i kombination med förmågan att locka även äldre skickliga spelare.
Nu är det i och för sig ingenting nytt. Så här har det sett ut varje gång BK Häcken avancerat till Allsvenskan och hittills har laget aldrig klarat av andraåret i högsta serien utan att nedflyttas. Det verkar som om ledningen saknar ett visionärt ledarskap som förmår att utveckla klubben vidare. Mot den allsvenska toppen. Mot Europa.
Det är ganska märkligt när man samtidigt tycks ha just dessa visioner i sitt arbete med ungdomsfotbollen. Kan Mathias Ranegie & Co ändra på den saken?
ÖvrigtPosted by Martin Alsiö Tue, August 11, 2009 13:44:33 Tillbaka från en underbar semester i Halmstad läser jag i dagens Aftonbladet denna artikel om hur Svenska Ishockeyförbundet förbjuder Malmö IF Redhawks att arrangera en KHL-match.
- Det är ju gamle Anton, tänker jag högt!
Hanteringen förefaller i artikeln helt obegriplig, särskilt som Svenska Ishockeyförbundet å andra sidan godkänt en NHL-match att spelas i Globen bara två dagar tidigare. MIF-ordförandens försök att lägga vikten på en allmän regional motsättning mellan Stockholm-Malmö är långtifrån övertygande. Var är motivet?
För att förstå varför reglerna ser ut som de gör, får vi gå tillbaka till Allsvenskan i fotboll åren 1922/23 och 1923/24. De tolv lagen hade på egen begäran delats upp i två sexlagsgrupper för att slippa spela fler än 10 seriematcher. Orsak? De allsvenska elitlagen menade att det gav större publik och mer pengar att anordna vänskapsmatcher mot spännande utländska lag än att spela i Allsvenskan.
Anton Johansson, som då samtidigt var den drivande kraften i både SvFF och Sv. Ishockeyförbundet ville stärka seriespelets roll (eftersom det var endast detta som gav ekonomiska intäkter till förbundskassan) och skred till handling tillsammans med sin ständige vapenbroder RF-ledamoten och sportjournalisten Erik Bergvall. De drev igenom den regel som säger att ingen klubb får arrangera match med utländskt lag - utan tillstånd från respektive förbund. Därigenom begränsade man i princip de utländska matcherna till uppehållen i serieprogrammet före och efter seriespelet.
Nu dammar Sv. Ishockeyförbundet av Antons gamla regel. Orsaken är återigen att försvara seriespelet från den splittring som KHL hotar och därför ser man ingen anledning att göra reklam för KHL heller.
HumorPosted by Martin Alsiö Thu, July 02, 2009 00:33:17 Låt oss ta en kort lektion i maktspråk. Alltså den sortens språk man använder sig av när man vill ta makten - inte vad man säger när man redan erövrat den och haft den i en massa år.
På August Strindbergs tid sa man kort och gott Skomakare, bliv vid din läst och så var allt frid och fröjd så länge inte skomakaren införlivade sig i folkhemmet, började plugga och blev tjänsteman.
På Olof Palmes tid slängde man sig med Kommunistkolli och kunde sedan garva hela vägen till Malmskillnadsgatan, så länge inte vänsterpartisterna tog bort k:et ur partinamnet och blev mer socialister än de gamla socialisterna varit på generationer.
På Uje Brandelius tid sjöng man om Ett Äkta Borgarsvin, vilket rockade fett så länge inte högerpartierna lånade de vackraste övergivna vänsteridéerna om seriösa satsningar på jobb och utbildning.
Nu lever vi i vår egen tid och nu kvittrar varje fågel som vill norpa smulor från maktens bord att han domherren här, eller skatan där är ju Politiskt Korrekt och förtjänar därför inte att lyssnas på.
Och till skillnad från skomakaren, kommunistkollit och det äkta borgarsvinet finns det ingen lösning på att vara politiskt korrekt. För vad är den alternativa motsatsen? Att vara arrogant, respektlös, mindre smart eller lögnaktig?
Ja, förmodligen är det någon av de senare fyra adjektiven som talaren menar att du är om du anklagas för att vara PK. Men om talaren inte vågar använda sådana tydliga uttryck så hugger han/hon till med PK-anklagelsen.
Det mest politiskt korrekta som finns i vår tid är att hävda att man inte alls är PK!
1) I den här sporten använder våra domare inte tv-repriser fastän de funnits i 40 år. Det hände av misstag i matchen Egypten - Brasilien i veckan och vi beklagar verkligen det inträffade.
2) I den här sporten anser vi våra spelare vara heliga. Därför ägnar vi minst en minut åt varje spelarbyte och tillåter bara tre st per lag och match. Att den amerikanska footballen med framgång infört flygande byten är inget vi bryr oss om - det här är ju "king of sports".
3) I den här sporten är alla stora spelare också skådespelare. Allt som inte den ensamme domaren och hans två flaggviftande assisterande inte upptäcker är per definition tillåtet. Om spanjoren nyttjar överarmen innan han stänker in 1-0 mot Sydafrika beror det bara på att han är en bättre fotbollsspelare.
4) När du låtsas ramla är det viktigt att du kommer ihåg att rulla runt så många varv som möjligt, även om det ser löjligt och onaturligt ut, så att kamerakillen kommer åt att zooma in reklamen på klubbdräkten maximal tid.
5) Vi godkänner inga protester eller andra känsloyttringar från ledare. Att den amerikanska footballen med framgång infört "challenge that call" med ett begränsat antal inkastade flaggor är inget vi bryr oss om - det här är ju världens mest spridda sport.
6) I den här sporten behöver vi ingen kritik eftersom vi redan är bäst och vi vet det! Därför använder vi intetsägande slogans som "Se, Upplev, Älska" - eller "Gör vad BEEP ni vill utom att kritisera oss".
7) Att Forbes statistik visar att det faktiskt finns mer pengar i amerikansk football är inget vi bryr oss om. Eftersom vi redan gjort antagandet att vi är bäst utgår vi från att den amerikanska tidningen räknat fel - om inte får vi väl höra om våra indiska bolltillverkspojkar kan tänka sig att gå ner i lön - så här i kristider. Kära gossar, vi är väl fotbollskamrater va?
8) I den här sporten har vi världens bästa handsregel. Den bygger på att alla våra domare är klärvoajanta och kan läsa spelarnas intentioner om de velat ta bollen med handen eller ej. Trots våra fantastiska domares utomjordiska egenskaper har ingen av dem ännu blivit vare sig pokermiljonär eller löst Jimmy Hoffas försvinnande.
9) Vi har även världens bästa offsideregel. Den bygger på att en spelare måste påverka spelet för att kunna bli offside. I alla andra sporter gör spelarna sitt yttersta just för att påverka spelet - men här ger vi dem en chans att försöka undvika det också.
10) Lönetak och att flytta klubbar till nya orter är inget vi bryr oss om i den här sporten. Att den amerikanska footballen med framgång genomför sådant spelar ingen roll. I den här sporten föredrar vi att låta 4-5 storklubbar få alla pengarna, medan ekonomiskt sämre klubbar skall tvingas stanna kvar på orter utan ekonomiska muskler. Vi kallar det klubbkänsla.
LedarskapPosted by Martin Alsiö Sun, June 14, 2009 22:50:29 Ett av Superettans bottenlag, IFK Norrköping, drev för några veckor sedan rejäla lönesänkningar i så gott som hela truppen för att klara rädda ekonomin. De flesta spelare lär ska ha accepterat sänkt lön för att rädda den anrika föreningen. I helgen skrev samma styrelse som föreslog den allmänna lönesänkningen, kontrakt med en ny dyr spelare, som man hävdar finansierats "med externa finansiärer".
I Stockholm redovisade de tre största klubbarna alla rekordförluster i driftresultat under 2008. Samtliga har de senaste åren finansierat sina nyförvärv "med externa finansiärer", men alla nyförvärv drar lönekostnader som klubbarna själva måste betala.
I Helsingborg uttalar sig ordföranden om sitt HIF och hävdar att föreningen nu har "en av Sveriges bästa ekonomier", eftersom man efter många år med underskott äntligen lyckats ta sig över nollstrecket.
Om det uttalandet varit sant hade de flesta av landets fotbollsföreningar legat på kraftiga minusresultat, vilket de trots allt inte gör. Det finns ett tiotal ekonomiskt sett riktigt uselt skötta föreningar som behöver saneras, troligen med hjälp utifrån.
PersonligtPosted by Martin Alsiö Fri, June 12, 2009 02:43:59 Cristiano Ronaldos övergång från Manchester United till Real Madrid blir verklighet till en kostnad av ca 1 miljard kr. Det får mig att må illa, känna hat.
Jag har läst och sett fotbollens hela utveckling från ungdomsfotboll till elit, från inskränkta amatöridel till lika inskränkta kapitalistideal, jag känner till gentlemännen och huliganerna, jag lyssnar till kritikerna och till de frälsta. Ingenting gör mig så besviken som när någon - mitt under den värsta globala finanskris som världen kämpat med på 80 år - får för sig att köpa en ny spelare för 1 miljard kr. (I praktiken är det två spelare för ca 1,7 miljarder).
Det är ett hån mot alla som idag är arbetslösa, eller blir det imorgon, att lägga 1 miljard på en spelare i tron att detta är väl investerade pengar som kommer tillbaka när supportrarna köper ännu mer tröjor, souvenirer och dyrare matchbiljetter. Varför skall någon arbetslös, eller ens någon som är vän eller släktning till en arbetslös, köpa något av en klubb som lägger så mycket pengar på en enda spelare?
Om man nu verkligen har en miljard över borde då inte dessa pengar investeras i något som verkligen hjälper supportrarna i dessa kristider? Vad sägs om ungdomsakademier, arbetsmarknadsstöd, härbärgen, ålderdomshem för äldre supportrar, fotbollsforskning om rasism-, korruption- eller huliganfrågorna?
Eller varför inte bjuda alla Madrids arbetslösa på gratis fotboll, ge dom en tröja och en fin middag för att göra något mer direkt?
Det finns en miljard skäl att hata den sortens fotboll som tävlar i att lägga så mycket pengar i så få händer som möjligt.
LedarskapPosted by Martin Alsiö Thu, June 04, 2009 11:28:28 På Djurgårdens IF:s hemsida efterlyser man någon som kan hjälpa föreningen med deras fotbollshistoria. Mejlar man dem har de dock inte tid att svara - de är alltför upptagna med nutiden.
Igår onsdag lämnade tränaren Zoran Lukic för andra gången sitt kära gamla DIF, sedan han insett att han för andra gången var på väg att vingklippas av styrelsen som ville utse hans kollega till ensam huvudtränare. Styrelseledamoten Christer Haglund analyserar läget för Sportbladet:
- "Det är tvåtränarsystemet som har orsakat det här. Var i
fotbollsvärlden, förutom med Lars-Tommy, har tvåtränarsystemet
fungerat?"
Haglund visar därmed stor okunnighet. Djurgårdens IF:s senaste storhetstid som ligger mindre än tio år tillbaka grundlades med just två tränare. Hur har Haglund kunnat glömma det? Kanske är han också alltför fångad i de nutida problemen för att kunna lära av historien både hur de uppkommit och hur de kan lösas.
Om det är sant att dagens verklighet, såväl inom fotbollen som i det övriga samhället, ställer krav på snabba beslut, målfokusering, kommunikation etc - så är det också viktigare än någonsin att kunna sin (och helst andras) historia. Hur skall man annars kunna fatta rätt beslut, fokusera på rätt mål och förstå kommunikationers dubbla sidor när allt går så mycket snabbare?
Varje seriös förening borde ha minst en historiker i styrelsen som jobbar med den långsiktiga utvecklingen. Annars riskerar man att förlora en av 2000-talets bästa svenska tränare igen och igen - och få dras med okunniga vindflöjlar i styrelsen.
PersonligtPosted by Martin Alsiö Sat, May 30, 2009 00:06:16 När ska man använda ordet "de" och när skall man använda ordet "dem" frågade bejben mig nyss?
Jag har ingen aning. Det har jag aldrig haft. Vet inte hur regeln ser ut. Men jag vet att jag skulle fixa 95 av 100 om jag fick ett test, för det har jag gjort förut. På något vis hör jag på ljudet om det låter rätt eller fel.
Det är samma sak med de där långa och korta vokalerna. Jag har ingen aning om hur regeln ser ut - men jag hör hur det låter.
Min gamla språklärare Ingegerd Blommé från gymnasiet brukade säga att man måste lära sig ett språk noga från grunden för att nånsin kunna behärska det. Hon gjorde ofta jämförelsen med hur man bygger ett hus från grunden och uppåt.
Ändå sitter jag här över 15 år senare och söker doktorandplats. Jag har arbetat som översättare, läser och lyssnar dagligen till texter på olika språk och kunde under vårvinterns semester snacka en hel del på det språk jag inte studerat sedan Blommés gamla gymnasiekurs.
Det är Ljudet jag förstår mig på och behärskar - inte Logiken som jag fattar noll av. Jag säger inte att jag aldrig skulle kunna lära mig det, men det finns liksom ingen anledning att göra om när man redan gör rätt. Ljudet lockar och rockar mig.
- Om du inte kan dansa till det är det helt enkelt ingen bra musik, som min gamla vän Sandra säger!
ÖvrigtPosted by Martin Alsiö Thu, May 14, 2009 09:28:42 Den nybakade fil.kand. Anna Odells examensarbete är inget mindre än fantastiskt talang- och insiktsfullt. Vad månde bliva av en konstnär som redan som student lyckas uppröra och ifrågasätta den tvångsvård, som varit omdebatterad så länge att den blivit uppgiven.
En kritik mot Odells verk är att hon ska ha utnyttjat sjukhuset och polisen genom att låtsas vara självmordbenägen och att uppta en vårdplats under mindre än ett dygn.
Jag tänker på de våldsamma fotbollsfans, s.k. huliganer, som i decennier avfärdats med orden Låt dom slåss långt bort från arenorna, bara dom inte skadar någon oskyldig så låt dom slå ihjäl varandra.
Det finns en egendomlig acceptans att känna hat mot våldsamma fotbollsfans, eftersom deras normbrytande får oss andra att känna oss bra. Vi är i alla fall inga huliganer typ! Vi är så rädda för dem att vi önskar livet ur dem!
Hatet och Rädslan gör avståndet till Förståelsen större.
Odells examensarbete visar på en annan heterogen grupp vi valt att känna hat och rädsla för - de psykotiska. Men Odell lyckas ta det ett steg längre...hon frågar oss om vi verkligen måste känna och agera som vi gör?
Uppenbarligen är det ett känsligt ifrågasättande av vår självförhärligande självbild. Vi säger att polisen bara vill väl, vi säger att vården bara vill hjälpa - men hur ska det gå till om vi enats om att hata och vara rädda för några av dem vi träffar på?
Våldsamma fotbollsfans tar upp betydligt fler vårdplatser än en ifrågasättande konstnär. Jag stöder Anna Odell i sökandet efter de viktiga frågorna i jakten på Förståelsen - det vill säga den sorts förståelse som strävar efter att förbättra, inte ursäkta.
ÖvrigtPosted by Martin Alsiö Fri, May 01, 2009 01:12:36 Sedan jag började skriva om motorsport för den finfina hemsidan www.biltipset.se har en helt ny värld öppnat sig. Människorna i motorvärlden är nästan alltid kroniskt intresserade av nya tekniska lösningar, de är nyfikna på allt nytt, de är mycket miljömedvetna och de är beredda att lägga pengar på vad de finner kvalitet i.
Tävlingslusten är förenad med respekt för både motståndare, teknik och miljö.
Jämför man detta med den fotbollsvärld jag är uppväxt i, finner man snart en del skillnader. Människorna i fotbollsvärlden är betydligt mer konservativa, de föredrar näst reflexmässigt stabilitet framför förändring, de är livrädda för alla som tycker annorlunda, de menar att det är varje åskådares rättighet att skräpa ner så mycket de förmår och de menar att allt arbete med fotboll skall vara ideellt och att den som vill ha betalt saknar hjärta.
Tävlingsluten är förenad med hat för både åskådare, nytänkande och allt som inte är svenskt manligt.
Bara fem allsvenska klubbar gick med vinst förra säsongen utan spelartransaktioner. I särklass värst är fyra storstadsklubbar som i allt väsentligt får sägas överleva på grund av spelarförsäljningar. Ingen av de fyra kapitalförstörarna bör sätta sin tro till att några nya arenor skall komma ner likt deus ex machina och göra dem rikare - eftersom de alla fyra är/blir hyresgäster med höjd hyra.
Det är uppenbart att det är starka landsortsklubbar som förmår att sköta sina finanser bäst, även om tre av de fem i toppen fick kliva av serien på svaga sportsliga resultat.
IFK Göteborg är laget som sticker ut från mängden. Trots att man är en storklubb från en storstad lyckas man göra ett inte alltför dåligt ekonomiskt resultat. I dagens moderna svenska fotboll känns det sorgligt att säga detta som något positivt.
ÖvrigtPosted by Martin Alsiö Wed, April 29, 2009 13:44:30 Det händer mycket på det idrottspolitiska planet just nu. Svensk ishockey är på god väg att delas upp i en grupp rikare kapitalister/internationalister respektive en grupp fattigare folkhemssvenskar. Sprickan har varit känd sedan länge - men aktualiserades i måndags i och med att tv-avtalet för Elitserien inte förnyades.
Situationen liknar den som fotbollen stod inför i början av 1990-talet när G14-gruppen krävde ökad ekonomisk ersättning för att fortsätta spela i UEFA:s europeiska cuper. Då lyckades ordförande Lennart Johansson kohandla till sig ett fortsatt någorlunda enhetligt system, Champions League skapades och de deltagande klubbarna fick en ökad andel pengar gentemot tidigare.
Den möjligheten finns inte för ishockeyn. IIHF har aldrig haft samma enighet, pondus eller ekonomisk styrka som UEFA - därtill har de enskilda ländernas ishockeyförbund genom åren stirrat med blind misstänksamhet på varandra, istället för att alliera sig och bygga något tillsammans.
Det är därför meningslöst att sörja över att NHL eller KHL är så grymt starka och att de ekonomiska intressena får spela en så stor roll. Om man vill sörja något - borde det snarare vara att de svenska och finska, tjeckiska och schweiziska ligorna är så svaga och samarbetsovilliga att det bara var en tidsfråga innan de skulle gå sönder.
AllsvenskanPosted by Martin Alsiö Tue, April 28, 2009 02:12:17 Tillbaka i La Suecia efter en veckas semester med bejben på Gran Canaria började arbetet idag på allvar igen. SFS (Sveriges Fotbollshistoriker- och Statistiker) höll helkväll på AIK-tema i Sundbyberg med en rad spännande gäster - tyvärr alldeles för många - för många frågor och ämnen förblev orörda.
Owe Olsson berättade bl.a. om när han gjorde det känsliga klubbytet mellan IFK Göteborg till AIK mötte han aldrig några protester eller konflikter från supportrarna. Från de nya lagkamraterna däremot!
I den omtalade huliganboken "En av grabbarna" skrev pseudonymen Johan Höglund om hur Firman Boys tagit över det här gränsvaktsansvaret från AIK:s klubbstyrelse. Poängen är naturligtvis att allt skett outtalat. Även om Höglund överdriver betydelsen av gränsvakter måste man ge honom rätt i sak. Olssons historia bekräftar detta.
Tvillingarna Börje & Yngve Leback bjöd på många skratt, men berättade också spännande episoder om hur de mottog "svarta pengar" från Vasalunds IF:s nyss borttvingade ordförande Bo GT Pettersson, hur lillebror Yngve avslutade sin allsvenska karriär p.g.a. att han inte ville följa tränarens beslut att öka träningsdosen från 3 till 4 pass/vecka.
En av Viktor Balcks efterträdare på posten som idrottslärare på Karlberg fanns på plats också - vilken visade sig vara identisk med Rudolf "Putte" Kocks svärson...jo, världen är liten och Stockholm är ännu mindre!
Att agera publikPosted by Martin Alsiö Fri, April 17, 2009 01:35:29 Allsvenskan avslutade ikväll sin tredje omgång och samtidigt utspelade sig seriens tredje firmabråk, mellan de våldsamma publikgrupper till Hammarby IF och Malmö FF som satt en ära i att med våld slåss för sina respektive lag.
Den utvalda platsen för fajten var A 6:s parkeringsplats i Jönköping. Det är en idrottshistorisk plats på sitt sätt. Det var till Jönköping den gamle militärgymnasten Gustaf Nyblaeus för första gången på 1800-talet tog idrotten och en av de unga gossar som tog till sig av det nya var Leopold Englund, senare stor idrottsledare i Göteborg när fotbollen slog igenom på allvar vid sekelskiftet.
Jag undrar just vad gamle Nyblaeus & Englund skulle ha sagt om vår tids våldsamma publik?
Kanske skulle de ha velat värva in huliganerna till just militären för att ta tillvara deras okuvliga energi och stridsvilja? Är det därför som huliganerna intuitivt väljer just gamla A 6 som mötesplats? Även om regementet är nedlagt sedan 1985 och ersatt av ett storskaligt köpcentrum.
Tråkigt i så fall att svenska staten inte har råd med den sortens försvar längre.
Eller är det så att att huliganerna är en lika fundamental del av det moderna samhället som storskaliga köpcentrum och professionell fotboll är? Två motvikter som båda måste till för att det nuvarande samhällssystemet skall fungera?
Eller finns det något sätt att hantera problematiken utan att skada varandra vare sig psykiskt eller fysiskt? Finns det någon som vill veta och bryr sig?
* * * * *
JA, det finns det! JAG vill veta det!
Jag, Martin Alsiö, söker doktorandplats till ht 2009 för att forska om nordiska publikbeteenden med stöd av Sveriges tre främsta akademiska idrottsexperter på området som handledare. Ge mig bara resurserna (pengarna & tiden) så löser jag det här åt oss alla.
PersonligtPosted by Martin Alsiö Fri, April 17, 2009 00:52:33 Det absolut svåraste med att skriva blogg är varken säga för mycket eller för litet.
Om man säger för mycket kommer någon skicklig kollega med mer tid för händerna och gör något eget av de idéer jag inte hunnit förverkliga ännu. Som exempel kan sägas att det i dagsläget ligger två uppslag för större artiklar som väntar på den där överblivna tiden.
Om man säger för litet låter man frustrationen sprida sig, eftersom ingen läsare eller en själv heller för den delen, kommer förstå vad man menar. Varje uppgift måste sättas in i ett sammanhang för att bli en komplett historia som går att begripa.
Kanske skulle jag vara mer frikostig med idéer och ett mer bluddrigt bloggande om jag var ekonomiskt oberoende och inte behövde inkomsterna från de där artiklarna jag vill skriva?
PersonligtPosted by Martin Alsiö Thu, April 16, 2009 02:14:12 Bejbens underbara familj har varit på besök över påsken. Vi fick ett gigantiskt påskägg fyllt av godis som vi knaprat på sedan dess. Jag tog ett jätteroligt foto på bejben och ägget som jag inte får visa för någon...tyvärr, för det är verkligen roligt. :-)
För en gångs skull har jag varit sjuk några dagar med feber och förkylning. Har lirat Lundells vackra sång "Det Goda Livet" på guran och känt orken och självförtroendet sakta komma tillbaka.
I och med att Allsvenskan sparkat igång har det också blivit fart på flera kollegors bloggar. Tre hörnor straff (se länk till höger) är tillbaka i full blom och landets i mitt tycke bäste krönikör, Jennifer Wegerup på Aftonbladet, har också börjat blogga - efter påtryckning från tidningens ledning. Det skall bli spännande att följa om hon kan bli lika skicklig som på krönikor.
AllsvenskanPosted by Martin Alsiö Mon, April 13, 2009 12:20:52 Djurgårdsprofilen Jan Tauer skriver på sin blogg efter 0-6 mot IFK Göteborg:
"6-0 , skadat , dålig match
....
Idag var en av den sämsta
dagarna i mitt liv. Vi fick världens dåligaste start med
2 mål i 5 min. Sen efter 15 min fick
jag en riktik hård strekning men jag vill inte går ut
och fersökte men det blev så bad so jag kunde inte
springa eller paßar längre ! Jag ber om ursäkt och
hoppas att ni fortfarende tror på oss som idag !
Tauer utgick sedan efter 32 minuters spel pga skadan. Det kan jämföras med Martin Dahlin (VM-semifinalen 1994), Magnus "Kuben" Ohlsson (Edsbyns IF, bandy) och Johan Davidsson (HV 71, ishockey) som alla tjurskalligt väntat en eller flera matcher innan de erkänt att de spelat skadade.
Naturligtvis har alla tre slutat som förlorare.
Det är ett svek mot sina lagkamrater och en övertro på sin egen betydelse för laget att inte lämna planen och låta sig ersättas av en frisk och kurant lagkamrat.
Tyvärr för Tauers del passade IFK Göteborg på att avgöra matchen med sitt tredje mål under de 17 minuter när Tauer fortfarande kände efter och funderade över om han kunde fortsätta spela eller ej. Ändå får man säga att Tauer verkar relativt snabbtänkt i jämförelse med de tre ovan nämnda elitidrottarna.
ÖvrigtPosted by Martin Alsiö Sun, April 12, 2009 18:03:19 Vad som måste vara en av världens mest kritiserade fotbollsturneringar, Svenska Cupen, har inlett 2009 års säsong med två omgångar. Till nästa rond ger sig de allsvenska klubbarna in i leken och därmed kan vi snart räkna med nya tillskott till samlingen av fotbollens sämsta bortförklaringar, undanflykter och uppräknande av allt som är fel med svensk fotboll.
Hittills noterar vi att...
- fjolårets stora skrällag Valsta Syrianska IK fått däng av Sollentuna United (ännu en av alla wannabe-klubbar som skrivit på farmarlag, denna gång med AIK) med 0-1.
- de Uppländska Mästarna i FC Widerlöv med veteranerna Einar Brekkan och "Rit"-Ola Andersson missade chansen att få möta ett elitlag, sedan Kvarnsvedens IK blivit för svåra.
- det hårdsatsande Dalkurd FF stöp mot IK Sirius trots ledning med knappa 1-2. Frågan är om inte dalkarlarna ändå inte blir tredje invandrarlag i Superettan inom några år?
- högsta publiksiffran är på blott 520 personer från matchen Lindome GIF - Landskrona BoIS. Om man är medveten om att Lindomes "all time high" är 803 personer blir noteringen betydligt bättre. Vårtidiga tävlingsmatcher är helt klart ingenting som lockar publik bland småklubbarna.
- två lag ur Superettan har fått respass mot lag från lägre serier. Det är Jönköpings Södra IF och Falkenbergs FF som knappast får det lättare när seriespelet rullar igång.
ÖvrigtPosted by Martin Alsiö Tue, March 31, 2009 02:01:08 Låt oss kasta ett öga på Östgötaserien 1913 som motsvarar ungefär dagens Division 4, men för 96 år sedan. Om inte annat så är de deltagande klubbarna välkända än idag.
IK Sleipner 3 3 0 0 16-4 6
IFK Norrköping 2 1 0 1 4-2 2
IF Sylvia 3 0 0 3 4-16 0
Tabellraden är 8
4 0 4 24-22 8p!
Så här publicerades tabellen redan i IK Sleipner 25 årsskrift från 1928 och när IFK Norrköping gjorde sin 100 årsskrift kopierade man bara rakt av.
Det första problemet är förstås att serien aldrig tycks ha spelats klart. Varför de två återstående matcherna aldrig spelades låter ingen av de två källorna oss veta.
Det andra problemet är att tabellen är omöjlig! Som tabellraden visar har det gjorts fler mål än det släppts in, vilket är omöjligt för en korrekt tabell.
Det tredje problemet finns i en sidokommentar i IFK-boken, där det påstås att laget drog sig ur serien. Om så var fallet borde tabellen enbart bestå av de två övriga lagen, så här är det helt enkelt frågan om en svårtydd självmotsägelse.
När jag sedan börjar titta närmare på samtida källor, så uppger en av dåtidens största idrottstidningar, stockholmsbaserade Nordiskt Idrottslif (NI), att även ett fjärde lag - Linköpings AIK skall ha deltagit i serien. Problemhögen växer till fyra.
Ett femte problem är att NI även listar flera matcher som inte alls passar in i den nämnda tabellen, som vi visserligen vet är fel, men som ändå gärna får ha något rätt någonstans.
Så här ser det ofta ut för mig när jag försöker rätta tabeller numera. För att lösa problemen gäller det att hitta källor så nära i tid och rum som möjligt - allra helst två källor så att man kan jämföra otydligheter med varandra. Sedan återstår bara tid och tålamod så brukar det mesta faktiskt lösa sig.
Jag har svårt att se den arbetsgivare som skulle betala mig för ett sånt här jobb. Som frilans vet jag dock hur materialet kan användas till både en och två artiklar - med tidsödande men välgrundad forskning till historien och statistiken bakom dagens verklighet.
PersonligtPosted by Martin Alsiö Sun, March 29, 2009 23:48:33 Den senaste veckan har jag rättat en massa gamla Division 4-tabeller. Så pass många att Uppland och Västmanland numera är kompletta och enkelt går att sammanställa som marathontabeller eller unik statistik. Kommande vecka blir även Gästrikland och kanske Västergötland klara.
Imorgon går min första internationella fotbollsartikel iväg till redaktören. Det känns riktigt stort och förmodligen början på en större satsning mot utlandet. Samtidigt fortsätter ett mycket spännande klubbprojekt med en av Göteborgs gamla kvarterslag.
Åsså skall jag finslipa på min doktorandansökan under veckan.
Och korrekturläsa vidare på höstens kanske bästa fotbollsbok.
ÖvrigtPosted by Martin Alsiö Sun, March 29, 2009 01:08:27 Såg en mållös VM-kvalmatch hemma med bejben. Försvarsjätten Daniel "Maestro" Majstorovic stod för den enskilt bästa försvarsinsatsen jag sett av en svensk landslagsback sedan Glenn Hysén på Wembley den där klassiska kvalmatchen inför VM 1990. Frågan är bara om det här kvaläventyret kommer att sluta lika lyckligt.
Båda lagen tappade två poäng till tätduon Danmark och Ungern, vilket var särskilt illa för Sverige som har gruppens sämsta målskillnad (förutom de två jumbolagen). Ändå envisas förbundskapten, spelare och media att tala om hur få poäng som förlorats hittills - som om något annat än vunna poäng skulle räknas i slutänden.
Den slitna strategin att hylla även den minsta framgång och samtidigt förtiga alla rationella och objektiva bedömningar fortsätter alltså med norrländsk envishet och småländsk snålhet.
Version A (antal förlorade poäng) Danmark 2p
Ungern 5p Sverige 6p
Portugal 9p
Albanien 12p
Malta 17p
Version B (antal vunna poäng) Danmark 10p Ungern 10p Portugal 6p Sverige 6p Albanien 6p Malta 1p
HumorPosted by Martin Alsiö Tue, March 24, 2009 09:49:06 Wanja Lundby-Larsson efter den missade straffen i VM-åttondelen 2006:
- Jag känner mig lurad. Vi har alltid siktat högt i svensk fotboll, men det har aldrig slagit mig att bollen kunde gå över målet. Vi har bett videokillarna spola tillbaka och se om det verkligen gick till på det viset.
Wanja Lundby-Lagrell efter att ha konsulterat norsk skandalagent för nytt tv-avtal:
- Jag känner mig lurad. Vi har strävat efter att ge en marknadsmässig lön för att få bästa möjliga konsultation. Om det sedan innebar att vi inte haft råd att satsa på annat är det inget jag känt till. Vi har hela tiden jobbat med svensk fotbolls bästa för ögonen och då är det svårt att se något...
Wanja Lundby-Lagerbäck efter att Sverige missat att kvala in till VM 2010:
- Jag känner mig lurad. Vi har nått vartenda slutspel sedan jag började som förbundskapten och jag känner inte alls igen bilden av att vi skulle misslyckas. Om det funnits medaljer för taktik, go' stämning, skapade målchanser och logistik skulle vi vunnit GULD varenda gång - det är märkligt hur enkelspåriga folk är som bara räknar målen! Om jag kommer fortsätta? Ja, jag har fått förbundets förtroende fram till att VM-finalen spelats. Och även om vi är utslagna nu har den nye förbundskaptenen Roland Andersson bett mig assistera honom inför höstens EM-kval.
Wanja Lundby-Lurendrejare, lagkapten i Knasberga BoIS - mittenlag i Division 7 C i Göteborg
- Jag känner mig lurad. Det påstås i media att jag skulle ha känt till att det var träning igår klockan 19, men jag är ju s-p-e-l-a-r-e så jag spelar ju bara matcher. Att träna är väl tränarens sak? Självklart läste jag alla sms-en jag fick vid 19.10, 19.15 och 19.25, men eftersom jag hade så mycket att göra förstod jag inte vad de betydde. Vi bestämde visserligen innan säsongen att alla skulle träna en gång/veckan - men det var ju bara för att alla andra lag tränade som vi gjorde så. Att mängden skulle bli så stor som EN GÅNG I VECKAN var ju inget som någon av oss förstod då.
Bilden är lånad från: http://www.ericsoniubbhult.se/images/vanjaII.jpg
Att agera publikPosted by Martin Alsiö Sun, March 22, 2009 00:22:08 Jag ser på bandyfinalerna med sambon och brorsan. När det är över och supportrarna väller in på planen slår det mig att så här skulle det aldrig se ut efter att ett lag vunnit Allsvenskan, Svenska Cupen - eller som idag Supercupen. (Grattis Kalmar FF förresten!)
När bandysupportrar väller in på planen förväntas de inte bråka, slåss, demolera eller knappast ens reta de motståndare man möter på den nyligen erövrade isen. Jag ser till och med några krama, pussas och skratta tillsammans med ordningsvakter och poliser.
Om detta varit fotbollssupportrar som vällt in på planen skulle de helt oavsett hur de betedde sig mötas av helt andra reaktioner. Framför allt böter och hårdare tag från en skrämd ordningsmakt.
Föreställningen om verkligheten tycks viktigare än hur verkligheten egentligen är.
AllsvenskanPosted by Martin Alsiö Tue, March 10, 2009 02:44:21 Så har Henrik Larsson tror alla "men" skrivit på för ytterligare ett år med Helsingborgs IF. Ja, han hotar t.o.m. att fortsätta i landslaget över VM 2010 som de flesta utanför landslagskretsen insett att Sverige knappast kommer att nå.
Det slår mig att ingen av HIF:s tre största stjärnor genom tiderna - Otto Malm, Kalle Svensson och Henrik Larsson kommer att få vara med om att vinna Allsvenskan. Det är ganska märkligt och helt unikt bland svenska toppklubbar. Prova att ta fram de tre främsta i ditt eget favoritlag får du se!
Hur det kommit att bli så just i HIF är en gåta jag inte förstår. Någon? :-)
Att agera publikPosted by Martin Alsiö Wed, March 04, 2009 03:31:53 Då och då händer det fortfarande att jag springer på fotbollskunskaper som får en att haja till och tänka om. Historien om supporterklubbar är ett sådant ögonblick av lycka.
I den vanliga litteraturen får man lätt intrycket att de första supporterklubbarna bildades i slutet av 1970-talet. Bajen Fans, Black Army och Blue Saints är alla barn av denna revolutionära tid.
Nu har jag sedan länge vetat att det fanns en mängd föregångare bland supporterorganisationer från både 1940- och 1950-talen, men där hade jag trott att historien liksom tog slut. Fram tills igår.
Frågan är nu om den supporterförening som jag sprang på från 1928 är Sveriges äldsta - eller om det rent av funnits flera ännu tidigare?
AllsvenskanPosted by Martin Alsiö Sun, March 01, 2009 11:17:43 Efter artikeln om hur Gefle IF:s klubbdräkt sett ut genom tiderna har påtryckningarna från supporterklubben Sky Blues ökat och GIF:s ledning har tänkt om. Nu blir det en återgång till vit tröja och himmelsblå byxa 2009, d.v.s. exakt så som klubbdräkten sett under större delen av Gefle IF:s historia. Dessutom kan Sky Blues med gott samvete behålla sitt namn i och med att himmelsblått blir kvar som byxfärg. Slutet gott - allting gott.
För en historiker som jag känns det egendomligt att plötsligt få vara med att påverka en liten, liten detalj i nutiden. Egendomligt, men stolt - tror jag.
Att agera publikPosted by Martin Alsiö Sat, February 21, 2009 03:53:51 Träningsmatcherna inför årets säsong är i full gång. Uppställningar förändras kors och tvärs i samma fart som vårvädret. Det är svårt att lära känna sina favoriter och för somliga är det värre än andra.
För några veckor sedan lanserade Helsingborgs IF en hemlig match mot Bröndby IF för att klubbarna inte ville riskera bråk mellan sina mer våldsamma supportrar. Efter diverse protester från HIF-håll lovades att man aldrig skulle spela hemliga matcher igen.
I helgen flyr man in på den stängda Idrettsparken i Köbenhavn för match mot FCK - återigen utan åskådare. Visserligen inte hemligt - men supportrarna förblir lika utelåsta.
Uppe i Stockholm har Djurgården anammat HIF:s idé och låter matchen mot IF Brommapojkarna spelas ute på Bosön som stängs av för alla supportrar från båda lagen.
Det här sättet att behandla sin publik på hör inte hemma i professionella föreningar. Det klagas ofta bland ledare i svensk fotboll på att publiken inte är tillräckligt stöttande, inte skapar tillräckligt tryck på läktarna, blir alltför våldsam eller kritisk när det går dem emot.
Men hallå...!
Är det så konstigt om fansen blir förbannade när de blir behandlade som nån slags 60-talssupportrar som i amatörandans tidevarv aldrig förväntades yttra ett enda ont ord om något som den allsmäktiga styrelsen (läs: patriarken) i den lokala klubben bestämt.
Idag har vi fans som lägger ner lika mycket tid som spelarna på att hjälpa klubbarna. När de/vi stängs ute från arenorna - i förebyggande syfte - är måttet rågat. Då visar styrelserna att de inte har ett uns förtroende för fansen.
Utan förtroende finns ingenting att bygga vidare på. Nu är det ni eller vi som skall bort!
LedarskapPosted by Martin Alsiö Thu, February 12, 2009 13:51:25 De flesta taktiska ledare som verkat i Norden under årens lopp har varit antingen ungrare, österrikare eller engelsmän. Män ja - det behöver man nästan inte ens säga. För fastän fotbollens företrädare gärna vill göra sken av att urvalet av spelare, tränare och andra ledare sker både rationellt och fördomsfritt - kvarstår det bisarra faktum att ingen kvinna någonsin varit huvudtränare för ett allsvenskt lag.
Är verkligen penisen det viktigaste redskapet för en skicklig tränare?
Några kreativa unikum har dessa män sysselsatta med den taktiska delen av nordisk fotboll aldrig varit. Istället har de kopierat idéer från sina habsburgska och brittiska kollegor.
Tre av de främsta kopiatörerna, som lyckats sätta samman utländska idéer på ett någorlunda unik sätt, har varit Träningskommittén i Helsingborgs IF under 1920-talet, Sven-Göran Eriksson och Roger Gustavsson (de sistnämnda båda förknippade med IFK Göteborg).
Två ytterligare namn skulle vara Egil "Drillo" Olsen och Nils Arne Eggen. Men eftersom ingen av dessa är svenskar eller varit verksamma i Sverige, har de aldrig fått det erkännande de borde förtjänat i hela Norden.
Under tiden fortsätter framgångarna. Drillos återkomst till norska landslaget slutade med seger 1-0 mot Tyskland - samma land som tillintetgjorde den svenska försvarstaktiken i det senaste VM-slutspelet. Jag blir inte överraskad om han fortsätter och för Norge till ett nytt VM-slutspel.
Men Drillos rykte i Sverige lär förstås förbli oförändrat.
AllsvenskanPosted by Martin Alsiö Wed, February 11, 2009 13:13:14 HIF-veteranen Henrik Larsson har mycket att tänka på dessa vårvinterdagar. Hans innebandylag kämpar för att undvika nedflyttning ur Svenska Superligan, medan hans fotbollslag brottas av nya massavhopp från styrelsen.
I samband med att 2008 års fotbollssäsong avslutades sa Larsson att han ville se en mer seriös satsning från Helsingborgs IF:s sida, innan han skrev på ett nytt kontrakt. Det skall bli spännande att se om resterna av den havererade styrelsen kan övertyga Larsson om att laget är starkt nog för att utmana om den allsvenska titeln.
En del skribenter har kritiserat Larsson för att tänka alltför egocentriskt och ekonomiskt i klubbvalet inför nästa säsong. För Larssons egen del handlar det nog mest om att göra en sista satsning på att få det där SM-guldet som han ännu aldrig vunnit.
- In an ideal world if I do continue to play football it will be in Sweden, skriver Larsson på sin egen hemsida.
Det är skrivet i ett sammanhang där han allmänt avböjer sig alla utländska anbud. Men det öppnar onekligen för andra klubbar än HIF. Jag undrar just hur många svenska/nordiska klubbar som har kontaktat Larsson? Har din klubb gjort det?
Den amatöristiska inställningen är förstås att Larsson anses ha alltför mycket HIF-hjärta för att spela för någon annan nordisk klubb. De klubbledare som tänker så, hoppas jag, har uppdrag i div 2 eller lägre. Den professionella inställningen är: här finns en landslagslegend som uppenbarligen tvivlar på sin gamla förenings satsning inför 2009. Kan vi locka honom med ett mer seriöst anbud?
Om svaret är ja - hör då av er till Larssons agent Rob Jansen omedelbart! Om svaret är nej - kom inte och säg att ni satsar på att kriga i den allsvenska toppen sen!
Minns bara när BK Häcken blåste IFK Göteborg på Teddy Lucic och Gefle IF på Hasse Berggren. Har din klubb mindre ambitioner än BK Häcken? ;-)
ÖvrigtPosted by Martin Alsiö Mon, February 09, 2009 00:41:22 Sedan Edsbyns IF den 22 september 2003 invigde den berömda Bandykyrkan/Dina Arena har den lilla hälsingeföreningen lirat hem 5 raka SM-tecken. Det har fått en hel idrottsgren att yrvaket gnugga ögonen och utropa: Hallelujah, bandyhallar ska vi ha!
Eller som den glade Halmstadskomikern Peter Wahlbeck skulle uttrycka det: - Bandyhallar für alle!
Edsbyns IF:s överlägsenhet kan historiskt sett bara jämföras med när IFK Uppsala på 1910-talet införde kortpassningsspelet och när IF Boltic på 1970-talet införde den professionella värvningspolicyn. 2000-talets bandymessias har varit inomhushallen.
Den enorma masshysterin kring bandyhallens heliga nödvändighet kommer säkert att pågå ytterligare 7-10 år, eller så länge folk skräms att tro att detta är bandyns dödskamp. Men sprickorna i messiasbilden kan redan nu synas för den som vill se dem.
I Ale-Surte BK (ägare av Bandyhuset) är man på god väg att missa kvalet till Elitserien för andra året i rad efter att hallen byggdes. I Västerås har man avverkat ett VM där finalen spelades inför halvtomma läktare i ABB-hallen och där flera av de mest spännande matcherna flyttades till anonyma och kalla utomhusarenor.
Samtidigt går supportar i både Sandviken och Vänersborg runt och inbillar sig att så snart deras egna små inomhushallar är på plats så blir det deras - ja, just deras - tur att vinna 5 raka SM-tecken...
Det finns något mycket viktigt att förstå här.
Ingen - säger ingen - blir bäst inom sitt fack, genre eller gren genom att bara kopiera ett framgångsrecept som spela kortpassningsspel, värva på ett professionellt vis eller bygga en bandyhall. Den som sätter sin tilltro till sådana messiasbilder kommer att förlora såväl sitt tålamod som sina pengar.
Bäst inom sitt område blir man genom att vara kreativ, engagerad och hela tiden öppen för utveckling av sig själv, sina kompisar, lagkamrater och medarbetare.
Bandykyrkan är bara ett resultat av Edsbyns IF:s kreativitet. Den som tror att man kan bygga en bandyhall, köra på i gamla hjulspår och vänta på framgångarna - kommer att få vänta förgäves.
AllsvenskanPosted by Martin Alsiö Sat, February 07, 2009 02:24:32 Idag var jag med i Gefle Dagblad. En av landets allra äldsta elitklubbar, Gefle IF, planerar att ändra sin klubbdräkt och min artikel redogör för hur GIF tidigare valt att klä sig de senaste 111 åren.
Frågan är blivit betydligt mer komplicerad än vad det låter som. Jag kommer att tänka på hur president Asko (Vulkanerna, supporterförening för Degerfors IF) en gång beskrev sin syn på rivaliserande fotbollssupportrar för mig.
- Jag brukar säga så här va...jag håller på mina färger och du håller på dina.
Det som var så enkelt för Asko har blivit väldigt svårt för Sky Blues (Gefle IF:s supporterklubb).
Ändå har jag ett blygsamt förslag till lösning som hittills fallit både GD:s sportredaktör "Stisse" Åberg och supportarna på läppen. Återstår så att se vad själva huvudföreningen säger.
LedarskapPosted by Martin Alsiö Thu, February 05, 2009 00:52:07 Jag läser i Sandvik AB:s kvartalsrapport på nätet att 2008 års fyra sista månader lämnade en vinst på 1 524 miljoner SEK. Det skulle rent hypotetiskt kunna innebära ett avgångsvederlag på ca 1 mille till varje man och kvinna som varslades i november. Men av detta blir förstås intet.
Min gamla hembygds storföretag har i många år byggt sin framgång (som så många andra svenska företag) på att göra sig alltför beroende av den amerikanska och europeiska marknaden. Med för många ägg i samma korg kan det gå raskt utför.
I min högstadieklass var det en enda elev som valde gymnasieskola utanför kommunen. Nu läser jag i Gefle Dagblad att till hösten 2009 har hela 35 % valt ett plugg i Gävle. Det är alltid på ungdomarna man snabbast märker vartåt vindarna blåser.
Finns det några ungdomar kvar i Sandviken när det någon gång i framtiden vänder? Om inte, vad ska vi (ojsan! VI!) med gamla Sandvik AB till?
BöckerPosted by Martin Alsiö Wed, February 04, 2009 17:39:42 På väg hem från KB tog jag en tur in på Pressbyrån och hittade journalisten Stig Hanséns bok om sin vän och kollega, Janne Josefsson. Den består av en slags sammanfattning av JJ:s bästa och sämsta reportage från både radio och tv. Eller som det träffande kallas i boken "Jannes Greatest Hits and Shits".
Undertiteln "älskad och hatad" är en kliché som används alltför ofta, men vad gäller Josefsson stämmer väl. Boken berättar om både mycket positiva och mycket negativa reaktioner på den kontroversielle journalistens alster. Om man som jag är nyfiken på resonemang kring olika journalistiska metoder finns mycket matnyttigt. Josefsson är sannolikt en av de journalister som oftast fått försvara sina metoder och det gör han i boken också - alltid genomtänkt - även om jag inte håller med honom om allt.
Vad jag saknar är mer om människan Janne Josefsson. Vem är han? Vad fick honom att bli journalist? Vad driver honom idag? Sådana frågor får man inget riktigt svar på - annat än att det med hänsyn till all sekretess och hot kring hans person, inte går att ge några svar.
ÖvrigtPosted by Martin Alsiö Tue, January 20, 2009 17:29:39 Då var det äntligen dags för premiär på bloggen. Snöblandat regn har
fallit hela dagen och nu har mörkret sänkt sig över förorten. Men några
ljus här och var lyser. Och jag hoppas att texterna skall sprida lite
ljus också.
Jag har hundratals planer för detta år 2009 och det gäller att välja
noga vilka som skall ges tid att förverkligas. Boken med det lite
träiga arbetsnamnet Fotbollskamrater skall bli klar iaf. Den som har elever får se!
